magnus
User
Platinum Boarder
| Posts: 839 |  |
Karma: 1
|
Musik, vad är det? - 2007/01/18 13:38
Musik
Jag har funderat på ett ämne, för ett tag sedan. Det gällde ämnet MUSIK. Vad är det? Tänk så många som sysslar med det (och har gjort sedan urminnes tider). Vad är den bra för? Inte vet jag men det är roligt i alla fall att lyssna på och spela. Själv gillar jag mest att lyssna.
Man utgår från EN ton och därefter "stålar" mängder av varianter ut, redan efter andra tonen. Möjliga varianter på två toner är redan där ganska omfattande. Hur blir det vid tio toner, redan där är möjliga egna varianter nästan oändligt stort. Ja, kanske är det, det (2ggr?) som är tjusningen med MUSIK, alla kan själva prägla sin egenkomponerade variant.
Vad som dock är lite förvånande är att musik tycks vara en mycket gammal företeelse och idag har "de styrande" själva valt att intaga rollen som "dommare" för vad som är bra musik och musik "bara för folket". Jag själv brukar "favorisera" den musik jag gillar mest och det brukar jag hålla för mig själv. Under mycket "extrema" förhållanden låter jag "täckelsen falla" för den musik jag "diggar". Hemligheten ligger inte i den modernaste tekniken, utan även en gammal vinylskiva eller en ljudupptagning på ett gammalt band, kan skänka mig "oförglömliga stunder". Jag vet inte vad det är som gör "strålglansen" vid just ett tillfälle, som kan dyka upp helt oförberett under en "lyssning". Det blir bara så. Ibland kan man lyssna "i timmar" utan att man inte blir riktigt nöjd. Nu är jag själv inte ute efter att söka "bra musik", utan det är under mina "musiknjutningsstunder" strålglansen kan dyka upp. Jag vill påpeka att musik skall man avnjuta i "total ensamhet", tills man hittat sina "koronagodbitar". Därefter kan man tillsamman med andra människor (i små sällskap) spela upp sina val och låta dem avnjuta dina val. Däremot skall man inte förvänta sig att man skall få beröm för "bra val". Det blir aldrig så, utan medmänniskorna börjar omedelbart framhäva sin åsikt om ditt val och sina egna. Går aldrig till "motsvars" då, utan konstaterar bara att "mitt val är mitt" och deras är sitt. Däremot skall man lyssna på argumenten och framför allt låta andra "visa" sina val. Därefter kan man i sin ensamhet sätta sig ner och lyssna på dessa val. DÅ SKALL MAN HA RENSAT SIN HJÄRNA från fördommar och verkligen lyssna på "vad de tycker är så bra". Det finns "koronamusik" även i andras musikval men kanske inte just för deras påpekande, utan du kan helt oväntat hitta dina egna "lyspunkter" i deras musikval. Ibland kan man tänka som så, att det här skulle man kunna utveckla yttreligare, just det du har "fallit" för.
Ordet korona är ett ord som aldrig vill lämna min hjärna, därför döper jag den musik som har "det lite extra", till KORONAMUSIK. Korona betyder i musiksammanhang (enl. uppslagsbok) när en ton "avstannar" i musiken och klingar ut i "all oändlighet", som överbryggar avstånden i rymden till att knyta kontakter med "andra världar" långt där ute (det sista har jag själv hittat på). Märkligt det här med koronan, någonting som Samerna alltid har i sin "logo".
Efter sedan jag skrivit om koronan ovan, hittade jag av en slump(?) denna enorma typ av "korona". Det är en SUPERNOVA, en stjärna som exploderar och SPRUTAR ut mängder av nybildade NEUTRINOS. Dock är det inte neutrinospartiklarna man ser i ringen, utan bara vanlig materia. Vad är en neutrinos, jo det är en "förkroppsligad" foton (svängningsenergikvanta = strålning) som i den "kvantfysikaliska världen" kring novan, har omvandlats till små fasta "partiklar" (materia). Dessa är dock HELT OLADDADE, varför de kan tränga igenom jorden, utan att inte ens kollidera med en atomkärna? Intressant att "svängningfotoner" (= strålning) i "den kvantfysikaliska världen", kan omvanlas till mycket små fasta materiapartiklar och slungas ända hit, tycker jag. Det är dessutom något mystiskt i mitten på supernovan, vilket jag kan återkomma till lite senare. Bilden är riktig, njut och begrunda.
Det var lite kortfattat om ämnet MUSIK, för min del. Återkommer snart igen (tror jag?). Under tiden kan ju Du (läsare av denna hemsida) komma med dina upplevelser av vad MUSIK är för något?
Hälsn. Magnus
Ps1. Ordet "klippa" kan ju vara både substantiv och ett verb. Märkligt? Vad det har i det här sammanhanget att göra, vet jag inte? Återkommer snart om "det där i mitten" på supernovan ovan.
Ps2. Nu har jag funderat lite på hur jag skall förklara "det där i mitten" på supernovan ovan. Det är början till, antingen ett svart hål eller en neutronstjärna. Utfallet är inte klart ännu. Svaret får vi veta om HUNDRA ÅR. Märkligt att den här "tidsfaktorn" alltid skall dyka upp? Jo. det är så här att "i det totala kaoset" som har uppstått i den fruktansvärda hettan, när stjärnan kollapsar så börjar atomkärnornas protoner att "spotta" ut en NY elektron. De "gamla" elektronerna som fanns där tidigare runt sina atomkärnor, har för länge sedan lämnat sina skal (övergått i plasman som fria elektroner). Protonen som spottade ut en ny elektron, omvandlas då naturligt till en neutron. Neutroner har ingen laddning, varför de kan "bäcka" ihop sig så tätt att DEN STARKA KRAFTEN = KÄRNKRAFTEN (inte att förväxlas med kärnkraft i allmänhet) börjar gälla och kan hålla kvar alla neutroner i "ETT JÄRNGREPP". Samma "JÄTTEKRAFT" som tidigare höll ihop atomkärnans tidigare existerande protoner och "naturliga" neutroner (som det alltid finns lite av i "alla" atomkärnor), har nu fångat ALLA neutroner i ett "SUPERMASSCENTRUM". Massan blir så EMORM, ty nu finns inga avstånd längre till de naturliga elektronskalen, så att ALLA neutroner "imploderar" till detta masscentrum.
Strålningen som frigörs vid "hopklumpningen" är OERHÖRT STARK (en "exiterad" proton, som faller in som en neutron, avger strålning förutom sin utspottade elektron). Jämför strålningen från en exiterad elektron i de "vanliga kalla skalen", som faller in och avger "lite radiostrålning". Där är energin oerhört liten.
I "detta masscentrum" har TÄTHETEN blivit så stor, så att GRAVITATIONEN ökat med "hundratusentals" potenser (matematik). Man brukar ge en liknelse som så "att skulle man hålla detta supertunga material stor som en tennisboll, i sin hand, skulle jorden och månen börja rotera runt DIN HAND. Ganska hänryckande. För att återgå till det verkliga masscentrumet (som troligen håller på att bildas i bilden ovan) är frekvensen så hög i "totalstrålningen" vid ihopklumpandet, så att denna STRÅLNINGSENERGI "har fått fnatt" av frekvensen, effekten och slutligen av den enorma gravitationen, så att energin i strålingen omvandlas till FASTA OLADDADE PARTIKLAR, benämnda NEUTRINOS. De har en massa ung. lika stor som en elektron men de är fullständingt oladdade. Dessa sprutar ut samma väg som den tidigare vanliga materian som frigörs och expanderar utåt (se ringen i fotot ovan, som bara består av vanlig materia på väg bort).
Hur kan strålning omvandlas till materia? Jo, nu gäller inte "de gamla vanliga Newtonska lagarna" längre, utan helt nya lagar benämnda KVANTFYSIKALISKA LAGAR börjar göra sig gällande (som man för närvarande vet oerhört lite om). Man kan göra en konkretisering av detta, här i vår tillvaro på jorden enl. Albert Eisteins allmäna relativitetsteori, för att man över huvud taget skall kunna få grepp om en vistelse där, inuti supernovan. Han (Albert) ville få "grepp om" vad gravitation var för någonting och konstuerade för den skull den s. k. RUMTIDEN. Den finns egentligen inte i verkligheten men förenklar "tänkandet", så att man över huvud taget skall kunna förstå hur gravitation verkar. Han ville förstå hur planeterna (och andra objekt) kunde hållas kvar runt sina stjärnor. Albert bytte helt enkelt ut en vektor i det tredimensionella rummet, med den fjärde oberoende vektorn TIDEN och satte den på t. ex. Z-axeln (spelar ingen roll vilken av X-, Y- eller Z-axeln man tar i det tredimensionella rummet). Han räknade och funderade, tills han slutligen hittade en konstant som konkretiserade RUMTIDEN (det nya "tredimensionella rummet") förvandlat till ett OÄNDLIGT PLAN, utsträckt i "all oändlighet". Denna konstant kallas korrigeringsfaktor men har egentligen inte så stor betydelse för att man skall förstå "oädlighetsplanet", den tillkom bara i hans matematiska beräkningar. Kan Ni nu föreställa Er ett nytt tredimensionellt rum med X-, Y- och T-axeln som ingående vektorer? Det är inte så svårt som man skulle kunna tro? RUMMET har blivit till ett "oändligt" plan eller "gummiduk", tillsammans med tiden (den här "gummiduken" kallas som sagt för RUMTIDEN). Vidare tänkte Albert att man lät GRAVITATIONEN verka vinkelrätt mot "gummiduken", för att man senare skulle kunna förstå planeternas rörelser runt sina stjärnor. Placeras nu en stillastående stjärna på "duken", drar "den vinkelräta" gravitationen, stjärnan "in" i gummiduken eller rättare sagt, det bildas en grop i duken intill stjärnan. Skulle nu "någon" rulla in t. ex. en kula (planet) in mot "stjärngropen" i tillräcklig fart, kommer "kulan" att "fångas upp" av gropen och få "kulan" att börja rotera runt i en cirkel på gropkanten (runt stjärnan). Det här kan ju var och en föreställa sig (eller hur?). Inte så svårt att förstå, nu satt i sitt "rätta sammanhang". Man skulle faktiskt kunna svara så här, om någon skulle ställa frågan hur man ställer sig till:
-Vad är tyngdkraft?
-Jo, det är en INTRYCKNING I RUMTIDEN !!!
Det här med "intryckning i rumtiden" har jag myntat själv men det brukar jag inte "ta fram" så där "titt som tätt". Det är inte många som förstår det, utan en omfattande inledning. Skulle man svara så här, utan sitt rätta sammanhang, fick man väl genast, ytterlgare tio nya frågor till, att svara på? Nu tror jag det inte behövs längre.
Vad har nu detta med "de kvantfysikaliska lagarna" att göra (enl. tidigare). Jo, RumTiden i närheten av en supernova börjar att "tryckas in" så ofantligt, så att "gropen" inte ser ut som en grop längre. Utseendet börjar antaga intrycket(!) av en BRUNN och kanterna förvandlas till en STRUT. Nu faller all materia in, inte enbart från dess närhet, utan även långt bort från "brunnen", för att "underhålla" ovan nämnda kärnreaktion, till bildandet av mera neutroner. Det är den här växande "neutronklumpen" som är så tung i "gummiduken" RUMTIDEN så att en sådan här brunn med strutkanter har bildats (tryckts in) i "duken". Man kan ju också se det från "gravitatiossidan", där har neutronklumpen gjort ett enormt uttyck(!!):
-Lipar i mjugg, jag har fallit i mugg !!
Det här resonemanget kan fortsätta "hur länge som helst". Jag vill dock göra ett avstickare (eller rättare sagt, göra en "andhämtningspaus") på den här "vägen". Man kan säga som så, att "vi" stannar och tar en rast, vid sidan av vägen innan vi fortsätter "åt detta håll". Jag skall berätta lite om "mikrovärlden" i ovan visade fotografi på förstadiet till en neutronstjärna (eller bildandet av ett svart hål?). Detta för att "fånga in" RumTiden nere på den MIKROfysikaliska nivån för att se på den kvantfysikaliska tillvaron för de, för närvarande fria partiklarna, i supernovan (som jag lovade tidigare). Det finns också en RumTid "nere" på den MIKROfysikaliska nivån och i ett kallt tillstånd för en vanlig atom, ser RumTiden ut relativt lika som på den MAKROfysikaliska nivån (för solar och planeter m. m.). Där i den MIKROfysikaliska nivån har "den vanliga gravitationen" (som finns i solar och planeter) ersatts av DEN STARKA KRAFTEN, KÄRNKRAFTEN (omtalad tidigare). För RumTiden har det ingen betydelse om elastisiteten i "duken" påverkas av KÄRNKRAFT eller "annan gravitation" (som för MAKROvärlden med solar ock planeter). (här skall vi göra en liten noteing. Jag börjar ana nu, under mitt skrivande, att det "måste" finnas en "annan" gravitation i universum, som håller ihop vårt universa. Vi väntar också lite med det.) För att återgå till MIKROvärlden i supernovan, skall jag berätta om vad som händer med "dess" RumTid. RumTiden där har också en "brunn" men strax utanför, där "planheten" är relativt plan, börjar TIDEN "få fnatt" av strålningsintensiteten. Ytan (rumtidens) börjar bli orolig. Det börjar sticka upp "spikar", runt om lite var stans. Kan liknas vid en spikmatta men längden på spikarna är olika och förändras (i längd) hela tiden(!). Ganska oroligt, skulle man kunna säga. Det här tror man, kan bero på "det allmäna kaoset" med strålning, fria partiklars närhet och slutligen bildandet av "neutronklumpen"? TIDSFAKTORN (som hittills alltid har varit harmoniskt linjär i sitt "flöde") börjar att bli mer och mer irrationell, av all denna påverkan. Det verkar faktiskt så, att om man skulle befinna sig där, i supernovans förvandlingsprocess, skulle man faktiskt kunna se en projisering på "brunns-/strutkanten" (av t. ex. en händelse) segmenterad i "korta bider", som kommer i OMVÄND eller kanske i slumpmässig följd (om man skulle kunna befinna sig där, i händelsernas centrum)?
Ganska hänryckande. Man skulle faktiskt kunna se resultatet av t. ex. en fotbollsmatch, FÖRE INNAN matchen är avslutad. Mystiskt, men å andra sidan skulle man ju aldrig kunna vistas där, så spänningen finns nog fortfarande kvar, i väntan på resultatet (på matchen). Dock kan man konstatera, att "en tidsmaskin" inte längre är "en rena fantasier", utan man kan se "smala springor" av dessa möjligheter, i framtiden? Det här börjar ju "låta" som inledningen till en gammal fysikbok från 1800-talet som jag läst för länge sedan. Redan då kunde "man" ana de nyupptäkta radiovågornas eventuella möjligheter. Man vände sig direkt till läsarna om insatser, något liknade som man inte kan se, skrivet idag. Jag kom att tänka på en sak, när jag skrev ordet "låta", här tidigare. Man kan ju också besriva det hela, med den "irrationella tiden", som så att man skulle kunna tänka sig att en trumpetare stod och spelade trumpet, där i nybildandet av det eventuella nya svarta hålet. Tänk er att trumpetaren hade tänkt sig spela en låt och den inlärda låten lämnar hans hjärna. Däremot när tonerna "frambringas" i munstycket, blir låten en helt annan (än den han hade tänkt sig). Detta p. g. av att tanken fram till munstycket var seriell men "det irrationella tiden" samplade (kopplade ihop, tidsmässigt) ljudet felaktigt och "lite slumpmässigt". Naturligtvis blir det en melodi(?) men inte den hon/han hade för avsikt att spela. Ganska förvånand skulle han/hon bli men det roligaste är ju att spelandet fortsatte ändå, trots fenomenet. Kanke trumpetaren var nöjd med sitt resultat, inte vet jag?
Vi skall nu "packa ihop" matsäcken igen och fortsätta den inslagna(?) vägen mot det svarta hålet (i MAKROvärlden). Under tiden har neutronklumpen vuxit mer och mer av allt uppslukat material, som också omvandlats till neutroner under det att "de utspottade" elektronerna till sammans med NEUTINOSARNA slungas ut i världsrymden. De fria, ur protonerna utspottade elektronerna, brukar kallas i vårt solsystem för SOLVIND. Vad det kallas här ute i bildandet av ett svart hål, vet jag inte?
Vilken hastighet NEUTRINOSARNA har, har jag heller absolut ingen aning om? Dock vet jag så mycket att de rör sig i en ENORM HASTIGHET och att de slungas HELT LINLÄRT, rakr ut i världsrymden. De böjer INTE av, som de fria elektronerna gör, när de påverkas av spänninsfält (som de kan träffa på i sin väg bort från det svarta hålet). Neutrinosarna "rusar på" RAKT IGENOM ALL MATERIA, de råkar "stöta" ihop med. Vägen (rakt fram) påverkas ABSOLUT INTE (vilket det gör för de fria elektronerna i "hålvinden").
Vi skall fortsätta att titta på bildandet av det svarta hålet. Såsom tidigare sagt, ökar neutronstjärnan (heter så nu, innan klumpen blivit så maximalt stor) sin supertumga vikt i sin kärna och intryckningen i RUMTIDSduken börjar bli så enorm, att "gummit" når gränsen för vad den tål. Nu har alla kriterier uppnåtts för att neutronstjänan skall kallas ett SVART HÅL, ty gravitationen är nu så ENORM, så att inte ens ljuset (och all övrig strålning) INTE ORKAR ta sig ut därifrån. MAN KAN INTE SE "neutronstjärnan" (nu ett svart hål) längre men den finns där och man kan dessutom över huvud taget inte uppmärksamma dess existens. Det finns dock ett sätt att indikera ett svart hål och det är ENBART en sorts strålning man kan indikera, nämnligen RÖNKENSTRÅLNING. Den bildas företrädesvis i kanten av det svarta hålet (eller i kanten av "RumTidsbrunnen"). Rönkenstrålning kallas också för bromsstrålning p. g. av att den utsändes, när patiklar bromsas in och accelereras, bromsas in och accelererars igen o.s.v. i plasmat som håller på att ombildas till enbart neutroner. Man kan "se" rönkenstrålningen i hålets periferi, i ett radioteleskop. Därför "kollar" man i världsrymden efter denna rönlenstrålning, i sitt sökande efter svara hål.
Vi skall fortsätta att tala om "maximaluttänjningen" i RumTidsduken (nämnt tidigare) och "anspänningen" är nu så stor att DEN KAN DRAS UT till ett långt rör, vinkelrätt bort från den övriga plana RumTidsytan. Längst fram i "röret" (kan även liknas vid en "långstrumpa") befinner sig neutronklumpen. Utdragningen ökar ofanligt mycket nu och börjar antaga likheten av en "mask-kanal", precis som maskarna gör i jorden när de gräver sig fram. Så här långt kom Albert Eistein i sina teorier men nu "vinkar han farväl", ty nu börjar min egen "sience fiction" taga överhanden. Inget fel i det, många forskare har låtit fantasin få sitt utlopp(!). Så även för mig. Den här mask-kanalen dras nu ut till det stadiet där "RumTidsduken" brister längs fram (kanalen finns fortfarande kvar men ett hål i RumTidsduken har bildats, längst fram). Neutronklumpen "slungas" nu ut i den NYA TILLVARON och hålet i "långstrumpan" antar benämningen ETT VITT HÅL (betraktat från "gravitationssidan" på RumTidsduken enl. tidigare resonemang). ETT VITT HÅL, vad är nu detta??
Jo, det är ett SVART HÅL som med hjälp av mask-kanalen (benämns ofta felaktigt, för maskhål), blivit ett VITT HÅL (på motsatta sidan). Där i det vita hålet expanderar neutronklumpen p. g. av att RumTiden "släpper taget" och ALLA NEUTRONER srids ut i det nya "tomma intet". De sprutar inte ut, UTAN EXPLODERAR ut och börjar reagera med de "kalla plasmorna" (oftast "oreagerad" gas som svävat omkring i det "nya universat"). NY materia bildas nu med hjälp av alla nya neutroner (som kommit via mask-kanalen och ut i det vita hålet). Det bildas nu "nya" grundämnen i det "oreagerade gasmolnet", precis sådana grundämnen som det fanns mycket av i vårat universa [på våran sida av RumTidsduken, den som "Albert Eistein" kallade för (inte någon sanning i) "fallit i mugg" enl. tidigare uttryck(!) Den sidan, i vårt gamla universum, kan också kallas för "intryckningssidan"].
Nu skall vi avsluta detta tema och säga som så:
-DET ÄR DET HÄR FENOMENET SOM KALLAS "THE BIG BANG" !!!
Dock måste "omfattningen" ha varit så stor, så att det svarta hålet skulle ha blivit så stort, så att halva(?) vårt universum skulle ha sugits in i "vårt" svarta hål. Det nya vita hålet (med hela sin supertunga neutronmassa i exlpodering) skulle med andra ord, skapat ett nytt universum, parallellt med vårat (med det halva kvarvarande univerumets massa = vårt).
Det skulle faktiskt kunna ha varit som så att, DET MÅSTE HAVA FUNNITS TVÅ (kanske flera?) "BIG BANG" och inte som man tror idag, endast ett enda "big bang"? Det skulle ju då föranleda till ATT DET MÅSTE FINNAS NÅGRA TILL, SAMTIDA PARALLELLA UNIVERSA, där ute i tomheten? TOMHET måste ju då vara "den absoluta nollpunkten", för alla universa? Nu har vi också "uppfunnit" det ultimata universat, TOMHETEN? Man skulle faktiskt också kunna likna detta med förekomsten av några få "trumskinn", som med sina enskilda ytor (EFTER de "the big bang-bildade" vita hålen), som skulle vara placerade parallellt med varandra i "den ultimala tomheten". Den här teorin kallas MEMBRANTEORIN och membranen skulle dyka upp efter det att det svarta hålet (med sin mask-kanal) omvandlats till det vita hålet (på andra sidan) och som har klingat ut (avtagit och avstannat helt). Då kan man också förklara varför de nya "uiversumerna" ser ut som membran (RumTidsytor). Det här membranteorin är det ABSOLUT SENASTE inom universumstudierna och kan också förklara varför ett universa INTE har ett masscentrum också, som skulle hålla ihop sitt universa. Jag hade faktiskt fel tidigare, då jag anade att vårat universum skulle ha ett "masscentrum", som håller ihop vårt universum. Det är inte så, utan vårt (och troligen alla) universum EXPANDERAR hela tiden (efter "inslaget" i tomheten). Det verkar också som om svarta hål bildar (och slår ihop sig med varandra till bildandet av) en "mask-kanal" för att ett nytt universum skall kunna födas. Det här liknar ju också teorin om "Noaks ark", där man räddade alla arter till en överlevnad. Jag försökte också, på ett mycket tidigt stadium, att förklara förekomsten av "all den mörka materian" som finns osynligt i vårt universum. En sak står helt klart, att "denna mörka materia" (också kallad antimateria) bromsar det totala "förintelse-expansionen" av vårt universum.
Nu skall ni också få höra lite "skvaller" om Aldert Eistein. Han ägnade mycket av sitt kvarvarande liv åt att hitta "den matematiska konstanten" för vår expansion, i vårt universum. Han hittade den också, men ingen trodde på honom då, utan det är först nu, som man börjar inse "att han faktiskt hade rätt". Vårt universum expanderar hela tiden med denna konstant och också med inslag av "dessa Noaks arksfenomen" (som han inte alls omnämner).
Den här "mörka materian", som man matematiskt har kommit fram till och som skulle finnas i vårt universum, har framtagits enbart med hjälp av den "totala massateorin", för vårt universum. Den verkliga massan (synliga) i vårt universum, stämmer inte överens med det matamatiska resultatet, därför MÅSTE, med största sannolikhet, den svarta (osynliga) materian finnas, i vårt universum. Med mörk materia är det bara så att alla partiklarna i den ingående mörka massan, helt enkelt har fått omkastade laddningar, på sina laddade partiklar. Elektronerna är positiva och protornerna blivit negativa o. s. v. helt omvänt mot den synliga materian. Vanlig synlig materia, som kolliderar med mörk materia (antimateria) tar faktiskt ut varandra och går "upp i rök" (det här kan vi ta en annan gång).
Om det finns mörk materia i andra universum vet jag inte men det torde också vara ganska troligt. Varför antimateria bildats är lite osäkert men man tror att avstånden i vårt (och andra) univerum, gör att atomerna inte "har vetat" var som är + eller - p. g. av avsaknad av grannar (som man kan "kolla på").
Såsom avslutning kommer jag fram till att det troligen bör finnas parallella universum [likt parallella membran ("trumskinn")] i den ABSOLUTA TOMHETEN? Allt enligt Albert Einsteins allmäna relativitetsteori och hans fiktivt konstruerade RumTidsyta. Varför de parallella universumen har antagit formen "trumskinn" beror på att det alltid finns ett randvillkor som någonstans är lika med ett ("number one"), för varje "universumintegral". Det här kräver ytterligare "en ingående förklaring" men det kan vi lämna till en annan gång (det här är mycket svårt att förstå, så här direkt). Lite kan jag nämna att det är i en annan DIMENSION, där vinkelhastigheten för vektorn ETT i enhetscirkeln, troligen har ersatt en annan parameter i "RumTids-abstraheringen". Då får man "ytterkanten" på "trumskinnet" (randvillkoret = ett, för denna nya integral och det finns nu en "beränsingsradie" på "trumskinnet").
Varje universa har inget märkbart masscentrum, som kan hålla ihop sina universa, utan varje universum räddar sig från den "totala expansionsförintelsen", med hjälp av den här "Noaks arksteorin" (via mask-kanaler och nybildandet av nya universa). Det tycks i alla fall finnas "en viss puls" (cyklisitet) i "DEN TOTALA TOMHETEN", genom att ett fåtal parallella universum kan existera samtidigt. Några "på utdöende", andra ganska nyfödda.
SLUT för denna gång? Hälsar Magnus, som tror det finns hopp för framtiden, det är helt klart !!
Titta nu noga på supernovan ovan och betänk att det snart är Maria Bebådelsedagen och ett nytt universa kommer att födas, någonstans ute i tomheten, där "livsformer" (grundämnen), från det gamla utdöende universumet, kan överleva.
Vad det här har med musik att göra, vet jag faktiskt inte men man kan kanske kalla det, "svärernas musik"? Jag börjar nu ana att det kanske skulle finnas en koppling till "Koronamusik" (nämnt oerhört tidigt i detta inlägg), den som börjar "stråla" ut i all oändlighet, då tiden följdaktligen liksom "går ner i varv" (är dock inget negativt för mänskligheten). Det här med "tidsflödets hastighetsminskning" får "betraktas" med ett visst förnuft men kan nog, tillsammans med koronamusiken, ändå "kittla" hjärnan, en aning? För den skull behöver inte koronamuskt "gå i långsam takt", den har bara "den där lite speciella utsrålningen", som är så svår att förklara. Jag höll i alla fall mitt ord på att jag skulle komma tillbaka och förklara vad som håller på att ske i supernovan, på bilden ovan. Det verkliga svaret får vi veta om hundra år, om "styrkan" i detta eventuella svarta hål, är tillräckligt stark för att skapa en "mask-kanal" ("maskgång")? Det var en gång, en ....... o. s. v.
Det finns också en låt som möjligen skulle kunna beskriva något av det ovan sagda? Musikstycket innehåller mycket "trumskinn" och det får då följdakligen representera de olika universumen? Om man är mycket uppmärksam kan man faktiskt också höra "oroliga spiktoppar" (en koskälla) som kanske skulle kunna representera MIKROvärdens RumTid (inuti supernovan)? Det där taktfasta "klappandet" kan jag dock inte förklara?
EMI Columbia
Side A 1972
HIT PARADE 72
Låt nr,4 "LITTLE WILLY" 3.04
(N. Chinn - M. Chapman)
Även här gäller nästan max "BASS", på förstärkaren för att alla "trumskinn" skall kunna höras naturtroget (på sina vis).
Obs! En hälsning kan inte göras i ett "Ps.", den står alltid i "slutet" av ett inlägg (se ovan).
Post edited by: magnus, at: 2007/02/11 19:46
CubicMusic - MusicCubic (space in square, every where). Authoramateur Magnus |
Forum 
. "Datorn" läste det som en "programsnutt", som resulterade i ovanstående "smile". Överraskande och säreget, för en "gammal skibent".